Något jag älskar

Eftersom denna person önskade att jag skulle göra ett inlägg om något jag älskar, ska jag göra det nu.

Det tog länge för mig att bestämma vad jag skulle skriva om. Det finns ju så mycket jag älskar! Dans var såklart det första som dök upp, men jag har tycker jag skrivit ganska mycket om det redan. Genom mina tankar flög att vara glad, skratta, choklad, vänner, solen, snön, att få andra att le, känna sig viktig, skriva, modersmål, det engelska språket, läsa, böcker, promenader... Allt du kan tänka dig! Så bestämde jag mig för att göra ett inlägg om djur. Men en dag vaknade jag upp, och bestämde mig plötsligt för att skriva om brev. Så, här varsågoda:

Jag älskar allting som finns att älska med brev. Att skriva dem, att skicka dem, att få dem, att läsa dem, att tänka på dem. Vänskapen som uppstår när man skriver brev med varandra.
Jag har nog antagligen nämnt att jag är bättre på att skriva än att prata. Detta leder till att jag kommer mina brevvänner nära på ett helt annat sätt än mina andra vänner. I breven skriver jag allting, i alla fall till de närmaste.
Jag var väldigt liten när jag började skriva brev, jag gick i ettan tror jag. Mina brevvänner hittade jag i en tidning som vi fick från skolan, EOS. På den tiden var breven oftast fulla med frågor (och egna svar), som Hur mår du? Vilken är din favoritfärg? Vilket är ditt favoritdjur? Favoritmat? Favorit...? Vad vill du bli när du blir stor? Osv. Haha. Jag har ännu kontakt med två av mina första brevvänner, med ena bara genom brev, med hon andra har jag också ganska mycket annan kontakt och vi träffas nu som då eftersom vi inte bor megalångt ifrån varandra. De två är två av mina bästa vänner.
Ännu när jag gick i åttan fick jag nya brevvänner. Då hade jag skickat in en brevvänsannons till ungdomstidningen JULIA. En av dem som skrev till mig har jag kommit extra nära och hon är också en av mina bästa vänner.
Det finns så otroligt mycket som är bra med att skriva brev. Man förbättrar sitt språk och sin handstil. Man får nya vänner. Man kan lita på dem lite extramycket eftersom de oftast inte bor nära dig och känner någon som du känner (även om världen är väldigt liten). Man lär sig uttrycka sig bättre genom ord. Man mår bättre om man har någon man kan berätta typ allting åt. Man är inte ensam, för även om de inte är med dig så finns de alltid där, bara att ta fram papper och penna och börja skriva. Det är otroligt skönt att ha någon som man kan dela både svåra och lyckliga stunder med.
Nu säger jag ju inte att det måste vara just en brevvän för att man ska komma varandra nära. Och jag säger inte heller att man kommer varandra nära så fort man börjar brevväxla med någon. Men jag har haft tur, jag har funnit otroligt fina människor att binda väldigt starka vänskapsband med, genom min hobby brevskrivning.
När man börjar en ny skola, eller får en ny lärare, presenterar man ofta sig själv, säger vad man gör på fritiden och sånt. Vill ni veta hur de allra flesta lärarna reagerar när jag berättar att jag skriver brev? "Aj på riktigt gammalt sätt, med papper och penna?" och "Det har jag också gjort, det finns ingenting bättre än att hitta ett brev i postlådan". Jo jag skriver med papper och penna, det är det enda sättet att brevväxla tycker jag. Tro mig, jag har försökt mejla med brevvänner som inte haft tid mera (det har i alla fall varit deras ursäkt) för brevväxling, men det har inte blivit till någonting. Den där samma känslan finns inte alls där.
Och jag håller precis med dem som säger att det är det bästa som finns när man hittar ett brev i postlådan. Det är underbart! Ett brev innehåller så mycket. Det är härligt att tänka "Det här är skrivet till mig, till bara mig, hon har suttit och skrivit just det här till mig". Man blir alltid varm inombords när man läser ett brev. Och där finns så mycket känslor! Jag kan börja både skratta och gråta till brev, och ett litet ord kan rädda hela min dag.
Tycker ni inte det skulle vara underbart med en dagbok som kommer med svar, ger dig tröst, tips, råd, egna synvinklar, livar upp dig, stärker självförtroendet? Så är det för mig när jag skriver brev till de som står mig närmast. Jag har världens finaste brevvänner och de finns alltid här för mig när det känns som om ingen annan gör det, de lyssnar, tröstar, påminner mig om vem jag är. Mina brevvänner har gjort mirakel för mig.
TACK TILL MINA BREVVÄNNER, om någon av er läser detta. Jag älskar er. <3
Och till er som inte har några brevvänner; det är verkligen en hobby som är värd att prova på. Önskar att alla fick känna den där känslan att hitta ett brev i postlådan någon gång. Vill ni ha en brevvän så är jag frivillig.